Hönsfobi

Det började med igår då vi började höra pip från äggkläckaren, det började låta högre och högre och vi insåg att vi snart skulle få kycklingar. Så vi satt med maskinen hela dagen och pluggade alla ämnena här nere tillsammans med äggen, vi ville se ifall det blev någon kyckling som höll på att kläckas. Men det kom inga kycklingar så min kontakt Christina sa att det mest troligt skulle komma någon på kvällen/natten. Så vi beslutade oss för att komma till skolan igår (torsdag) klockan 20:00 för att titta ifall något ägg skulle kläckas. Det gjorde inte det men vi såg på ett ägg att det hade blivit hål (någon som hade hackat) vilket innebär att en kyckling var påväg. Vi satt och väntade i 1 h 45minuter tills vi var tvungna att åka hem, dock utan resultat. När jag kom på fredagsmorgonen för att kolla till äggen såg jag att det hade kläckts en! Jag blev så himla glad och lycklig och ringde till Liza för att berätta detta, hon blev också glad. Jag ringde sedan till Christina för att berätta att vi hade fått en kyckling och då kom ett par dåliga nyheter också. Ifall vi inte fick några fler kycklingar och denna kyckling blir ensam, så kan det vara svårt att hålla den vid liv. Eftersom kycklingar är ett flockdjur så behöver dem kärlek och lär sig av varandra när de till exempel ska börja äta. Problemet är också att de andra äggen inte ger så stora livstecken vilket gör situationen väldigt läskig och hemsk, vi är båda väldigt ledsna och hoppas verkligen att vi får någon till kyckling så inte Harry som vi döpt honom till, blir för ensam och inte överlever. Vi har tänkt att vänta tills imorgon, för att sedan kolla om det kommit fler kycklingar, om inte detta skett så kommer vi att försöka ta Harry till Christina så fort som möjlighet så han får pröva vara med hennes höns, detta var verkligen jätte tråkigt. /Wafaa